Hela våra liv beror på att miljardtals av små, obemärkta kretskort runtomkring oss fungerar – men vad är ett kretskort egentligen, och hur blev vi så beroende av dem? De har en spännande historia – deras förfäder finns i de programmerbara vävstolarna som uppfanns i Frankrike och England i början på 1800-talet, via de första hålkortsdatorerna som Ada Lovelace programmerade i slutet av det århundradet. Idag ser kretskorten väldigt annorlunda ut än de bara gjorde för tio år sen – idag är de allra minsta kretskorten så små att komponenterna sitter runt 150 atomer från varandra.
Kretskorten finns överallt
Ett kretskort är en bricka i ett isolerande material som inte leder elektricitet. På kortet sätter man elektriska komponenter – små processorer, sensorer, resistorer med mera. Komponenterna binds sen samman med elektriska ledare som för ström mellan dem. De kretskort som flest svenskar stöter på i vardagen är mobilens SIM-kort eller bankkortets chipp – tittar man på dem ser man hur de elektriska ledarna kopplar ihop vissa komponenter. Vanligen tänker vi inte på kretskort – i alla fall till sekunden då de slutar fungera. Varmgång i ett kretskort gjorde att Hotell Gustaf Fröding fick utrymmas nyligen, men det är ändå fascinerande att det inte sker fler problem med kretskort. Det krävs ju egentligen inte mycket för att en elektrisk ledare ska sluta fungera.
Kretskortens historia under 1900-talet
I början av 1900-talet användes primitiva kretskort i stora telefonslussar, där operatörerna – oftast kvinnor – kopplade samman olika nummer med varandra. Nästa stora landvinning skedde under andra världskriget, när Paul Eisler (en jude som flydde från Österrike) kom till Storbritannien och hjälpte de allierade att bygga kretskort som revolutionerade allt från radio till luftvärn. I takt med att kretskorten utvecklades så blev de mindre och lättare, månlandningen 1969 möjliggjordes delvis av att de många kretskorten som behövdes äntligen var lätta nog. Idag innehåller din mobiltelefon mer avancerad teknologi än vad som behövdes för hela månlandningen. På 50-talet föreslogs Moores Lag, som säger att vartannat år så kommer antalet komponenter som får plats på ett kretskort att fördubblas. Den gäller än idag.