Ett mönsterkort består rent fysiskt av en liten platta gjort av ett isolerande material, som laminat eller glasfiberepoxi, som innehåller elektriska ledningar. Det senare materialet används bland annat till mönsterkort som tillverkas för mobiltelefoner och datorer, två branscher som till stor del är de som driver utvecklingen av mönsterkort och kretskort framåt. Tidigare gjordes korten ofta i bakelit, men detta material har utfasats i takt med att mer avancerade material har uppfunnits. Själva ledningarna är i princip alltid tillverkade av koppar. När elektroniska komponenter monteras på mönsterkortet blir det ett färdigt kretskort. Många skiljer dock inte på de olika ”stadierna”, utan använder orden ”kretskort” och ”mönsterkort” synonymt.
De elektriska ledningarna i korten kan finnas på olika sidor av korten, och i ett eller flera lager, och korten kallas då för olika saker. Ett kort med mönster bara på en sida kallas för enkelsidigt kort, och ett med mönster på båda sidorna för dubbelsidigt kort. Om korten har flera lager kallas de för flerlagerkort. De vanligaste formerna av mönsterkort har mellan 1 och 4 lager, men det tillverkas kort med upp till 30 lager.
Kretskort används till många viktiga uppgifter. Detta kan leda till stora problem den dag de inte fungerar som de ska. Ett exempel på de viktiga uppgifter som ett kretskort behövs för är att vara en del av sändarutrustningen i flygledartornet på Arlanda flygplats. När det uppstod ett fel med dessa kretskort ledde det till att kommunikationen med tornet och flygplanen bröts, och det ledde i sin tur till att inga plan kunde starta eller landa under fem timmar.
En annan form av problem som kan uppstå till följd av kretskort, som är av en allvarligare natur är inställda flygplan, är de soptippar av elektronik som bildas i tredje världen. En sådan ligger i slumområdet Agbogbloshi i Ghana. Här hamnar överbliven elektronik från västvärlden, som sägs fraktas till Afrika för att säljas på andrahandsmarknaden. I själva verket är 70-80 % av det som skickas dit skrot. Eftersom Ghana inte har några möjligheter att återvinna materialen, skickas elektroniken istället till stora soptippar, där unga pojkar eldar upp den för att komma åt de delar som är gjorda av koppar, bland annat ledningarna i kretskorten. Röken som uppstår när de eldar plasten är full av tungmetaller, och pojkarna lider alla av förgiftningssymptom som huvudvärk, hosta och utslag.
Kretskort löser många problem i vårt samhälle, men för att de inte ska skapa problem i någon annans samhälle måste vi också ta hand om dem när de inte längre är användbara.